Grünewoche - Livet i fält för tyska officerskadetter

Moin!

Veckan har som vanligt varit fullproppad med allt möjligt, så det enda jag hunnit med att göra pluggmässigt är att justera mina intervjufrågor efter den feedback jag fått, valt ut lämpliga intervjupersoner samt haft en testintervju. Det gick bra så nästa vecka ska jag genomföra två till testintervjuer först, för att sedan börja intervjua folk på riktigt, mer om det nästa vecka.

Hemlagade pierogi med Diana och Julia

I början på denna vecka så bjöds vi på hemlagade polska pierogi av Diana, som var supergott! Små knyten med fyllning antingen potatis och champinjoner eller sauerkraut och champinjoner. Ser ut som dumplings om ni ätit det förut, men steks i olja istället för ångkokas.

På tisdagen var jag, Paul och Marcel och klättrade i en inomhushall söder om stan. Inte så smart dagen innan man drar ut i fält kanske för jag hade ganska rejäl träningsvärk. Men är man dum får kroppen lida! :P

Klättring med Paul och Marcel

På onsdag morgon var det sedan dags för tre fältdagar. Vi ställde klockorna på 03:30 (aj!) för att i mörkret ställa upp i våra plutoner och sedan åka buss en dryg timme till Lüneburg där övningsfältet och regementet var.

Övningen började sedan med det obligatoriska marschtestet där man ska klara att gå 12 km på under 2 timmar med 15 kg packning som de väger i slutet. Detta är ett krav som alla som tjänstgör i Bundeswehr; officer som soldat, måste klara av. Lite lera och sand här och där, några rejäla upp och nerförsbackar och lite språngmarsch senare kom jag och Michael in på 1:48. Svettigt och tungt, mycket skönt att ha det avklarat!

Delar av kompani Bravo uppställda för genomgång

Sedan var det provning och test av ABC-utrustning innan lunch. ABC i Tyskland motsvarar det svenska NBC, alltså nuclear, biolocial, chemical - i det här fallet skyddsutrustning. Ytterligare ett krav på officerarna är att de ska klara av att ta av sig hjälmen och sätta på sig skyddsmasken inom 7 sekunder. Detta fick jag och Mikael inte testa, utan vi fick istället privat undervisning i på- och avtagande av deras skyddsdräkt (easier said then done; utan att bli "kontaminerad" på vägen ur dräkten).

Vad gör man inte för dokumentationens skull :P

Den här bilden hittade jag uppmålad på väggen i vagnhallen.
Någon annan av mina nautiska kurskamrater som får lite mekanikångest? ;)

Efter dessa två moment var det dags för lunch, något som jag tyvärr måste erkänna inte var mycket att hänga i julgranen. Tack och lov för min del behöver inte jag äta så mycket pga min storlek, men stackars Mikael var inte nöjd :P

Detta plus en banan = standardlunch i fält

Resten av eftermiddagen var det första hjälpen-utbildning. I stort väldigt likt den svenska, både till utrustning och kunskap.

HLR-utbildningen är likadan som i Sverige

Vi sov i baracker och hade det bekvämt om nätterna. Plutonen/gruppen delades upp och tjejerna och killarna sov i olika rum. Detta tyckte vi var lite konstigt för som vi är vana i Sverige sover man i samma rum som sin grupp, oavsett kön på gruppens deltagare.

Nästa dag, torsdag, var skjutdag. Klockan var ställd på 05:00 och pga konstig planering (ett helt kompani hinner inte äta på 20 min) så fick vi ta med oss frukosten i en påse och äta på bussen på väg ut till skjutfältet. Frukosten, liksom middagen, som vi åt i matsal var bra dock jämfört med lunchen, tål att tilläggas. 

Först skjutning med G36, deras motsvarighet till AK5. Vi fick åter igen privat undervisning av vapnets alla delar, skjutställning, ordrar osv. I Tyskland har man precis också bytt skjutsystem som vi i Sverige gjorde, genom att gå från den klassiska PEK:en till mer dynamiskt snabbskytte på nära håll. Jag kände igen mig i det många av officerskadetterna sade; att de lärde sig skjuta på ett sätt under deras basic training, och nu måste de lära om.

G36 uppradade med invikta kolvar. Här har man inget personligt vapen,
som vi har på Karlberg, utan man får ett nytt vid varje station.

Obligatorisk mytobild #1

Dynamiskt snabbskytte på nära håll

I stort kan jag säga att genomförandet av skjutningen var väldigt likt förfarandet vi har i Sverige. Vi gör i princip allting likadant, kan hända i lite olika ordning. Även vapnen var väldigt lika vad gäller både utseende och innehåll. Den här modellen av G36 var lite längre än vår (MHSK) modell av AK5 men gjord i ett lättare material.

På eftermiddagen blev det istället pistolskytte med P8. Detta var lite extra roligt eftersom jag inte fått pistolutbildning tidigare. Men även i detta fall fick vi grundläggande genomgång av allting man behöver veta så det skötte vi galant, och både jag och Mikael lyckades i slutändan av dagen skjuta till oss guld i både pistol- och gevärsskytte. :)

Pistolskytte med P8

Obligatorisk mytobild #2

Marsch emellan de olika stationerna

Ett roligt inlägg till bilden ovan är att när de marscherar i takt här går de så nära varandra att man sätter ner sin främre fot i samma höjd som den framförvarandes bakre fot. Knepigt att komma in i det, men väldigt smart, för gör man så här kan man inte gå ur takt, då man isåfall går på den framförvarandes fötter.

Alla dessa stationer, inte bara skjutstationerna utan även de från dagen innan, var helt anordnat av frivilliga kadetter från skolan. Mycket imponerande engagemang och väl genomfört måste jag säga.

Efter en hel dag på skjutbanan med ca åtta olika stationer med dessa två vapen var det tillbaka till basen där en fin stormiddag till hela kompaniet hade dukats upp. Mycket god mat och dryck.

Hela kompani Bravo (dvs alla kadetter som läser pedagogik, psykologi eller historia), här i bild,
är en knapp tredjedel av skolans kadetter. Karlberg känns så litet jämfört med detta...

Mikael var trött efter dagens och nattens bravader :P

Morgonen efter, idag fredag, var det packning, städning och hemåkning. Vi konstaterade än en gång att det inte bara är på Karlberg man gör konstiga planeringar utan även här, då vi gick upp klockan 05:00 för att äta frukost till 06:30, därefter städa 0700-0730, och sedan vänta till klockan 0900 på visitation och därefter vänta ytterligare en timme tills bussen gick. Väääldigt lång förmiddag med mycket väntan... 

I skrivande stund är jag tillbaka på rummet på Stoltenstrasse och det är skönt att vara hemma igen. Både jag och Mikael är mycket nöjda med de nya erfarenheter och lärdomar vi fått med oss hem :)

Tack Miriam, vår gruppchef,
som orkat förklara allt för oss på engelska! :)

Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till Diana, Julia, Henrik och Henning som hjälpt oss låna ihop till våra utrustningar. Eftersom jag och Mikael endast hade med oss uniformen och ett ombyte, har vi fått låna allt ifrån ryggsäck och sovsäck till regnkläder och extra tröjor - stort tack till er speciellt, men även till alla andra som i tid och otid fått låna ut hjälmar och stridsselar till oss utrustningslösa svenskar :)

Tack och trevlig helg!

I korthet:
11/4 Dagens =) : Nu kommer min pojkvän till Hamburg om två timmar! :D
11/4 Dagens =( : Att behöva vänta så länge på förmiddagen tog på humöret.
11/4 Fältdagarnas låt: Jede Zelle meines Körpers ist glücklich